Flying without wings

Höll på att storstäda när en gammal CDskiva trillade ner från hyllan. Westlife...
Blev tvungen att lyssna på den medans jag dammsög lite, och på 2 sekunder blev jag 15 år igen.
Ojojoj vad jag lyssnade på den här skivan, den var bra när jag skulle sova, när jag var ledsen, när jag var glad.. Jämt jämt jämt. Och vilka minnen man har till den.

Första kärleken, första... ja typ allt! Hela mitt tonårsliv var som en riktig smörballad. Nu sitter man här typ 10år senare och funderar på vad som hände egentligen.

Varför känns allt mycket segare nu? Då var varje dag toppen. Man for till skolan, träffade vännerna, for och tränade efter skolan, träffade vännerna, hem och åt middag för att sen träffa vännerna.

Vad hände med den tiden? När man levde för att få umgås med sina nära och kära!

Nu går man till jobbet, åker hem och äter middag sen måste man samla kraft för att ens fundera på att lyfta luren och ringa runt till alla och försöka styra ihop en kväll. Och när man väl tagit sig kraft så är det typ ändå ingen som kan. Fan.. hade jag vetat att detta skulle hända bara för att man blev vuxen hade jag kunna varit tonåring ett tag till.


Fan tjejer, jag saknar er! Allt vi hade, allt vi gjorde, allt vi var.

Puss&Kram